Vi gråter och skriker här

Jag har jobbat i 29 år som undersköterska och aldrig har jag varit med om så stora förändringar som den här hyvlingen. Inte på fast personal som jobbat så länge. Många av oss ska tvingas ner från heltid till omkring 60% andra som bara har deltid ska få ännu färre timmar i veckan.

Jag fick en klump i magen, hur ska det gå?

Man vill ju kunna planera sin fritid, veta att man kan betala räkningarna. Och så det här med delade turer, vart ska man ta vägen på sin ”lediga” tid? Nästan alla har över en timme hem. Folk här har gråtit och skrikigt, jag har aldrig sett människor så upprörda. De flesta av oss vill ju jobba, vi har valt det här yrket för att vi älskar det, men det går inte att skynda på vård av dementa. Patienterna känner av om vi är stressade, de mår sämre om vi inte hinner ta hand om dem ordentligt, blir aggressiva och så.

Just nu pratar jag inte om annat hemma, det känns inte roligt ens på helgerna. Hur ska jag klara pensionen, hur ska det gå ekonomiskt?

Men det viktigaste är dom boende, det är kundanpassat säger Frösunda Omsorg, men hur kan det vara det när våra nya brukare är sjukare och behöver mer vård, inte mindre? Det blir otroligt sårbart. Aldrig hade jag trott att de skulle dra ned ännu mer. Resultatet blir att vi måste dra ned, men på vad? De äldre ska få mat, vi ska ta undan, städa, det ska läggas, bytas inkontinensskydd, drickas kaffe, få tid att prata och ha gångträning. Vad ska vi ta bort?

Läs mer

Man vill ju kunna planera sin fritid, veta att man kan betala räkningarna. Och så det här med delade turer, vart ska man ta vägen på sin ”lediga” tid? Nästan alla har över en timme hem. Folk här har gråtit och skrikigt, jag har aldrig sett människor så upprörda. De flesta av oss vill ju jobba, vi har valt det här yrket för att vi älskar det, men det går inte att skynda på vård av dementa. Patienterna känner av om vi är stressade, de mår sämre om vi inte hinner ta hand om dem ordentligt, blir aggressiva och så.

Just nu pratar jag inte om annat hemma, det känns inte roligt ens på helgerna. Hur ska jag klara pensionen, hur ska det gå ekonomiskt?

Men det viktigaste är dom boende, det är kundanpassat säger Frösunda Omsorg, men hur kan det vara det när våra nya brukare är sjukare och behöver mer vård, inte mindre? Det blir otroligt sårbart. Aldrig hade jag trott att de skulle dra ned ännu mer. Resultatet blir att vi måste dra ned, men på vad? De äldre ska få mat, vi ska ta undan, städa, det ska läggas, bytas inkontinensskydd, drickas kaffe, få tid att prata och ha gångträning. Vad ska vi ta bort?

På 29 år har jag aldrig varit med om så stora förändringar som den här hyvlingen.

/Undersköterska